”dagj dkhf u dkjhadnm fkfa ib ib”

”Dagj dkhf u dkjhadnm fkfa ib ib ooompa saaaamsuyt och gnuff” Så kan det låta när man är på diskotek och har en vacker liten kvinna framför sig som säger något. Om hon undrar vart toaletten är, vill påpeka att min gylf är öppen eller vill försöka öppna en diskussion av rent intresse för mig, vet jag inte.

Fast egentligen inte helt så. Örat och hjärnan har en speciell liten funktion som gör att man tolkar då man inte hör. Igår hörde jag det någon sa ungefär så här. ”dagj dans i hallonglassen musik glassen  ib ib ooompa saaaamsuyt och gnuff”. Jag skämtar inte, jag hörde ”hallonglassen”.

Jag gjorde nog en miss som tog på mig de nya hörapparaterna igår. De är inte alls speciellt bra, Eller så skulle jag bara tagit på mig den ena, den vänstra, som jag brukar ibland. Då kanske jag hade hört 30% av orden iallafall. Det är det jag brukar göra då jag går ut så.

Ja, ja, ack ack. Jag tycker om att dans men ser nog en aning muppig ut där jag går i min egen ljudbubbla. Eller uppfattas som ganska tråkig. För det är jag ju, just där. Mina möjligheter att kommunicera socialt är lite begränsade.

Detta är en del av min vardag, i att leva med funktionsnedsättning. Det är det som är ett av mina två teman i denna blogg.

Och just ordet ljudbubbla, har jag valt som adress till denna blogg. Här ska jag skriva om funktionshinderspolitiska frågor allmänt sett. Men jag kommer att ha ett fokus på att skriva om min egen funktionsnedsättning: hörselskadan och min tinnitus.

Detta är mitt första inlägg på bloggen. Mer kommer under veckan. Då ska jag skriva om Ivar Lo Johanssons självbiografi och även om begreppet rättigheter. Jag ska också berätta om ett tillfälle då jag förlorade ett jobb på grund av hörselskadan.

Men mer om det senare.

/Torbjörn

Annonser