Jag har tinnitus. Just idag piper det mer än vanligt i öronen. Vad det beror på vet jag inte. Det kommer och går.
Vi som har tinnitus försöker hitta olika strategier för att hantera den. Det vanligaste är motjud. Musik. Det funkar ganska ok för mig också men då måste jag ha det ganska högt och resultatet blir art min tinnitus blir lite värre efteråt.
Istället för böcker har jag hittat tre andra metoder som funkar för mig. Sådant som gör att man uppslukas och inte tänker på pipandet.
Som barn var det fantasier och visualiseringar, dvs att jag tänkte mig bort till andra platser. Jag minns hur tinnitusen hade färg när jag var ung. Den har det delvis ännu. Brunt och gult utspelas i mitt huvud just nu. Men det är inte som förr då regnbågar sträcktes ut över rummet innan jag skulle sova på kvällen. Och högst upp satt en liten gubbe. Det gjorde väl ljuden mindre avskräckande. Jag blev varm i magen då regnbågarna spändes upp.
Med tiden kom nästa stora distraktion: böckerna. Det är inte förrän de senaste åren jag insett att böckernas värld för mig var distraktion från från tinnitusen. Jag glömde den helt. Därför har jag slukat massor av böcker. Det gör jag än. Guillous generationsromaner från 1900-talet läser ag just nu och de är uppslukande.
Men pluggande funkar inte. Att banka in glosor och uppgifter för prov leder bara till mer pip.
Men för några år sedan upptäckte jag något som förenade fantasi, ”bokliknande” världar och musik och ljud. Dvs datorspel. Att jag fastnat så mycket för det förstår jag eftersom jag faktiskt helt glömmer pipandet.
Bra datorspel känner jag direkt igen i att det får slut på ljuden. Klarar de av det så kommer jag att spela vidare.
Så 46 årig dataspelsnörd som jag är fortsätter jag spela. Och utan att skämmas. För jag har insett varför jag fastnar.
Nu ska jag fortsätta att spela och stänga av pipandet ett tag.
Ljudbubblan 